Ibland måste man bara låta livet ha sin gång. Jag tänker att det är nu som jag lär känna mig själv, som jag inser hur stark eller skör jag är. Och vilka som står vid ens sida när allt annat rasar. Jag tänker att nuet kanske är en välsignelse i en väldigt väldigt bra förklädnad. Att om jag blundar riktigt hårt, verkligen riktigt riktigt hårt, då kommer jag se på världen med nya ögon när jag väl öppnar mina ögon. Och om inte det funkar, då tänker jag blunda igen och igen och igen. Jag kommer blinka tills jag ser världen med nya ögon. För ibland är det det som krävs, att man ser på livet på ett annat sett, från ett annat perspektiv. Jag tänker att det borde vara så iallafall.