Hej vänner, Ledsen för gles update men livet har kommit emellan. Och med livet antar jag att ni tror att "Åh vad skoj hon har haft de senaste dagarna" men icke, senaste dagarna har varit hopplöst jobbiga, tråkiga och alldeles alldeles bajs helt enkelt. VAD är det som har hänt, tänker ni. Men lugna puckar. Inget har hänt, men lägg ihop en sjukt jobbig PMSperiod med en ännu längre "tjejvecka" + en kropp som fullständigt strejkar så har ni mina senaste dygn. 

Det finns så himla mycket negativt i mig just nu och jag har så svårt för att se det "stora i det lilla" etc etc. Just nu ser jag bara bajs och skit och grått och trist och ilska runt omkring. Eller så är det jag som är åskmolnet. 

Inte blir det bättre att jag har en stackars pojkvän som försöker väcka liv i den lilla uns optimism som finns inom mig någonstans, och jag bara gnäller och gnäller och gnäller. Herregud, så ska man skämmas för att man är en tjurig flickvän också. Han säger ju så klart inget men jag VET att jag är asjobbig just nu men jag kan inte hjälpa det. Han skulle aldrig säga att jag är jobbig heller, då känner man sig ju ännu sämre. Suck. 

 

Just nu hittar jag bara fel fel fel fel fel i allt och jag vill mest ligga och göra ingenting. Men nejdå, då vill min hjärna att jag ska göra tusen saker samtidigt för att slippa tänka medan min kropp skriker av smärta. 

Igår kväll grät jag av smärta att stackars David inte vad han skulle göra. Det är inte okej att ha så ont att man gråter för minsta lilla rörelse. Inte okej. 

 

Sen tänker jag på människor som fått cancer eller andra hemska sjukdomar och då får jag dåligt samvete för att jag är så pass frisk som jag ändå är. 

 

Herregud, jag skulle kunna hålla på så här i evigheter. Inte ens choklad hjälpte idag. Lord have mercy med mig och alla i min närvaro just nu.